Rumba (fest) i Bogotá

Sedan jag började jobba i Bogotá har jag ännu inte varit en hel vecka i staden. Denna kommer att bli min första utan någon resa och det ska bli rätt så skönt. Jag ska försöka komma igång med någon slags fritidssysselsättning, troligen dans, och kolla in några stadsdelar som jag ännu inte varit i. I helgen var jag på världens kanske hemskaste nattklubb. I alla fall om man som jag avskyr house, dryga och fulla människor, och luft med mindre syre än cigarettrök. Klubben heter Cha Cha och ligger högst upp i en 46-våningsskrapa. Utsikten är såklart imponerande, ett mörkt hav med miljoner små ljus som sträcker sig så långt ögat når. Fast jag vet ärligt talat inte om den var värd inträdet på 50 pix (väldigt dyrt med colombianska mått mätt) och nikotinförgiftningen. Tacka vet jag stans hundratals klubbar dit folk faktiskt går för att dansa – de flesta colombianer lär sig salsa, vallenato, merengue och cumbia innan de kryper och de dansar ofta och gärna. Det är alltid grym stämning på uteställena och väldigt skönt att det är så lite fylla (blir så svårt att dansa när balanssinnet är åt skogen). Hittills har jag heller inte upplevt colombianska män som påfrestande flörtiga trots många varningar för detta innan jag kom hit. En och annan ekivok kommentar och några visslingar har jag väl fått höra men absolut inte så mycket så att det stör mig. Då blir jag mycket mer irriterad på alla superfixade tjejer här. Inte ett finger utan manikyr, inte ett hår utan svall, inte en fot utan hög klack, inte en enda rumpa i ett par jeans som inte ser ut att spricka. De som har råd har självklart sett till att beställa de rätta måtten 90-60-90 hos plastikkirurgen. Colombianska tjejer är det fåfängaste jag sett och det är så tydligt att allt detta fixande görs för männens skull. Jag blir så trött av att se alla dessa par där killen stolt visar upp sitt kap och tjejen enbart bryr sig om att se så vacker ut som möjligt. Hur har de tänkt att kvinnorna någonsin ska bli jämställda med männen på det sättet?