Som vanligt ger frigivningar av kidnappade upphov till mycket glädje, propaganda och gräl mellan de inblandade. I skuggan av denna dramatik, måndagen den 2 februari, föll en buss med mer än 40 personer ned för ett stup på vägen mellan Medellín och Quibdó. Den usla vägen är en av två (!) vägar som kommunicerar Chocó med resten av landet och eftersom de allra flesta här inte har råd att flyga är den övertrafikerad. Bussen skulle ta sig förbi ett jordskred när den kom för nära kanten. Hittills har ca 5 överlevande hittats nere i ravinen.
Idag genomförs en demonstration i Quibdó i protest mot den strukturella diskriminering och rasism som länet Chocó utsatts för i alla tider, och som leder till olyckor som denna. Här ligger utvecklingssiffrorna på Afrika-nivå i ett land som i övrigt har betydligt bättre siffror. Sjukvård, utbildning, infrastruktur, drickvänligt vatten, allt är Chocó sämst på. Men så är det ju också en region befolkad av slavättlingar och indianer. Och sådana behöver man ju inte satsa så mycket pengar på (verkar centralregeringen tycka). Sorgligt!
fredag 6 februari 2009
onsdag 4 februari 2009
Farc spelar snälla
Nu har det alltså skett igen. En unilateral frigivning av kidnappade som Farc-gerillan haft i sitt våld mer än sex år. En politiker och fyra "uniformer" (tre poliser och en soldat) släpptes under helgen och mottogs utan större medieshow av den grupp av intellektuella som arbetat för frigivningen, en brasiliansk delegation samt Internationella Röda Korset. Imorgon väntas ytterligare en politiker friges.
Varför gör gerillan så här? Tidigare har de ställt hårda krav på motprestationer från regeringen såsom avmilitarisering av stora områden och frigivning av fängslade Farc-soldater. Nu har de självmant överlämnat ytterligare sex personer vilket ger en total på 12 personer sedan januari 2008 (då räknar jag inte med de fångar som har fritagits av sina egna deserterande fångvaktare).
Det troliga är att de söker god politisk vilja och bevisa att Uribes strategi "demokratisk säkerhet", som har inneburit en kraftig militär offensiv av de statliga styrkorna, är ett misslyckande. Men Farcs förtroendekapital är sänkt i botten av dem själva och jag tror inte att dessa frigivningar kan väga upp alla svikna löften, brott mot krigets lagar, övergrepp mot civilbefolkningen och den degraderande narkotikahandeln. Ingen tror längre på Farc som en legitim politisk kraft med rätt att uttala sig om jordreformer eller andra frågor.
Dessutom uppskattar många colombianer den förbättrade säkerhet som Uribes militära satsning trots allt har åstadkommit i delar av landet, framför allt de större städerna. Det är inte troligt att människor har lust att kompromissa med sin egen säkerhet för att få en regering med en mjukare inställning till gerillan. När URibe avgår (och ställer upp för omval?) kommer den politik han har stått för få många röster.
Förhandlingar med gerillan måste till och förr eller senare blir det nog så, men jag gissar att först kommer kriget att fortsätta ett bra tag till. Och som alltid kommer de minst skyldiga, civilbefolkningen, att drabbas hårdast.
Varför gör gerillan så här? Tidigare har de ställt hårda krav på motprestationer från regeringen såsom avmilitarisering av stora områden och frigivning av fängslade Farc-soldater. Nu har de självmant överlämnat ytterligare sex personer vilket ger en total på 12 personer sedan januari 2008 (då räknar jag inte med de fångar som har fritagits av sina egna deserterande fångvaktare).
Det troliga är att de söker god politisk vilja och bevisa att Uribes strategi "demokratisk säkerhet", som har inneburit en kraftig militär offensiv av de statliga styrkorna, är ett misslyckande. Men Farcs förtroendekapital är sänkt i botten av dem själva och jag tror inte att dessa frigivningar kan väga upp alla svikna löften, brott mot krigets lagar, övergrepp mot civilbefolkningen och den degraderande narkotikahandeln. Ingen tror längre på Farc som en legitim politisk kraft med rätt att uttala sig om jordreformer eller andra frågor.
Dessutom uppskattar många colombianer den förbättrade säkerhet som Uribes militära satsning trots allt har åstadkommit i delar av landet, framför allt de större städerna. Det är inte troligt att människor har lust att kompromissa med sin egen säkerhet för att få en regering med en mjukare inställning till gerillan. När URibe avgår (och ställer upp för omval?) kommer den politik han har stått för få många röster.
Förhandlingar med gerillan måste till och förr eller senare blir det nog så, men jag gissar att först kommer kriget att fortsätta ett bra tag till. Och som alltid kommer de minst skyldiga, civilbefolkningen, att drabbas hårdast.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
