Tak på golvet

Att Colombia är ett farligt land har jag fått höra många gånger sedan jag accepterade detta uppdrag. Fast jag tror inte att de som varit vänliga nog att upplysa mig om den saken syftade på risken att få ett halltak i huvudet. Det hade jag fått om jag hade stått i hallen kl 02 i onsdags natt. Nu låg jag som tur var i min säng och vaknade av braket. Min första tanke var att någon försökte bryta sig in i huset och min andra var att gå upp och undersöka. Den tredje, något mer genomtänkt, var att ligga kvar i sängen en stund och bara lyssna. Efter en stunds noggrant lyssnande och total tystnad smög jag upp och ut i hallen på övervåningen. Därifrån kunde jag se att ytterdörren och fönstren mot gatan var intakta. Jag tittade dock inte neråt, på hallgolvet där halva innertaken låg i bitar. Det var först på morgonen som vi förstod anledningen till braket. Och det var nar vi städade upp som jag insåg hur tungt gipslagret var. Det hade inte varit ett dugg hälsosamt att stå under det när det föll. Så nu har vi bestämt oss för att flytta. Det fallna taket är bara en av anledningarna, det här huset har tydligen inte inneburit annat än problem sedan start. På måndag börjar projekt hus- och kontorsökning, jag och min kollega Marie är ansvariga.