lördag 24 november 2007

Alla förlorade

Den stora nyheten i Colombia sedan i torsdags är att president Uribe har sparkat sin venezolanske kollega Hugo Chávez som medlare mellan colombias regering och vänstergerillan Farc-EP. Ett första steg – och mer än så handlade det ännu inte om – var att få till stånd en extremt efterlängtad fångutväxling mellan Farc och den colombianska regeringen. Redan i augusti var det en stor nyhet att Hugo Chávez och Colombias högerpresident Alvaro Uribe hade enats om att Chávez skulle göra ett försök som medlare och sedan dess har överraskande stora framsteg gjorts. Tills i onsdags, då Uribe surnade till efter att Chávez haft direktkontakt med en högt uppsatt colombiansk militär, något som Uribe hävdar var strikt förbjudet. Chávez är av en annan åsikt, inte helt oväntat. Nu skyller de båda fåfänga ledarna på varandra medan de anhöriga till gisslan återigen står med krossade förhoppningar om att få återse sina familjemedlemmar varav vissa har varit i Farcs händer i tio år.


Farc är Latinamerikas äldsta o starkaste – för att inte tala om rikaste – gerilla och har fört krig mot den colombianska staten i snart ett halvt sekel. Den marxist-leninistiska rörelsens försök till en väpnad kommunistisk revolution har besvarats av militären med omfattande stöd till paramilitära dödsskvadroner som genom åren mördat civila än mer urskillningslöst än Farc, och resultatet har blivit ett slags utdraget blodbad där 3 miljoner fattiga nu befinner sig på flykt undan den enes eller den andres vapen. Tusentals människor sitter i dag under brutala förhållanden kidnappade av Farc och ett frisläppande av dem har länge varit ett angeläget, för o inte säga desperat, ärende för berörda familjer, regeringar och människorättsorganisationer. Reaktionerna i Colombia på ännu ett misslyckat försök till förhandlingar är blandade men de flesta menar att president Uribe överreagerade och att han begick ett stort misstag när han avskedade Chávez. Man kan tycka vad man vill om honom, men det blir svårt att hitta någon med samma politiska tyng och förtroende hos parterna som han. Det är bara att hoppas på att initiativet på något mirakulöst sätt kan återuppstå.

Inga kommentarer: