I lördags slog sig president Uribe och hans kära kamouflageklädda vänner för bröstet och visade glada miner över Raul Reyes död – idag måndag kan man misstänka att minerna förbytts på grund av den djupnande politiska krisen som attacken mot ett Farc-läger på ecuadorianskt territorium har utlöst. Venezuelas president Chavez krigshetsar som aldrig förr: 5000 soldater ha skickats till gränsen med Colombia och flygvapnet står redo. Förolämpningarna och hoten haglar över Uribe från Farcs allierade Chavez som beskriver Raul Reyes som en ”konsekvent revolutionär”. Ecuador har brutit de diplomatiska relationerna med Colombia och har även skickat truppförstärkningar till gränsen. I Colombia däremot är förståelsen för regeringens agerande stor, samtliga partier i kongressen ställer sig bakom presidenten, en uppvisning i aldrig tidigare skådad samsyn i den församlingen. De stora medierna visar sig även de förvånade över Ecuadors och framför allt Venezuelas reaktioner vilka de uppfattar som överdrivna och orättfärdiga.
Men inte särskilt många utomstående står på Colombias sida i den här krisen och från såväl den egna kontinentens länder som från Europa och USA hörs oroade uttalanden som ber om sans och om en ursäkt från Uribe till hans kollega Correa. I stället för en ursäkt kommer dock anklagelser från Colombias håll om att Ecuador och Venezuela stödjer Farc och genom detta hotar den nationella säkerheten.
Vapenskrammel och hårdnande positioner till trots, få tror nog på ett regelrätt krig somen följd av dessa händelser. Vad som dock är helt säkert är att den här krisen hotar stabiliteten på hela den sydamerikanska kontinenten och att de kidnappades framtid ser allt dystrare ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar