Med döttrar och söner i Medellín

”No olvidamos, no callamos”. Vi glömmer inte, vi håller inte tyst – det var orden för dagen när organisationen Hij@s (döttrar och söner) för minne och mot straffrihet arrangerade ett hyllningsevenemang i Medellín på den internationella dagen för mänskliga rättigheter (10 december ifall inte alla redan visste det). Hyllningen tillägnades Francisco Gaviria, far till två medlemmar i Hij@s, som mördades denna dag för tjugo år sedan av enheter vid arméns fjärde division. Motivet till mordet var Franciscos engagemang i vänsterpartiet Unión Patriótica och hans öde delades till slut av över tretusen människor. På bara ca fem år lyckades paramilitär, statliga styrkor och knarkbaroner i en ohelig allians att utplåna partiet genom att helt enkelt avrätta nästan samtliga ledare och aktiva medlemmar. Fortfarande har ingen dömts för dessa brott trots att den interamerikanska domstolen har fastställt den colombianska statens ansvar.

Några av medlemmarna i Hij@s

Många av de mördade UP-medlemmarna var unga människor med små barn. Idag är de barnen vuxna och har bildat en organisation som arbetar för rätten till sanning och rättvisa, samt för återupprättandet av minnet av sina mördade föräldrar. De är inte på långa vägar den enda organisationen med detta syfte men de skiljer sig något från resten av offerrörelsen här genom viljan att uppmärksamma denna nationella och mänskliga tragedi med kreativa och positiva metoder. Evenemanget i Medellín var inget undantag. Genom en skön blandning av poesi, musik, graffiti, pantomim, fotogallerier och, såklart, känslomättade tal förmedlade en historia som många försökt tysta ner och glömma bort. Och tyvärr är det en historia som upprepar sig. Även Hij@s har fått ta emot hot efter att de publicerat en lista på kandidater till årets kommunal- och regionalval med kopplingar till paramilitären. För att känna sig säkrare på resor och aktiviteter har de bett om internationell medföljning och förutom vi var även IPO (International Peace Observatory) med på resan till Medellín. För mig och min kollega Irma var det en enormt intressant och rolig resa. Vi bodde hemma hos släktingar till en kille som nyligen anslutit sig till organisationen. Det var första gången jag var hemma hos en colombiansk familj, jag skulle beskriva den som medelklass, och vi blev väldigt väl mottagna. Trots flera försök lyckades jag inte övertala mannen och hustrun i familjen att de inte behövde sova på madrasser på golvet medan vi sov i deras dubbelsäng. Colombianers gästfrihet är INTE en myt.

Furibundo - Hij@s eget band

Tröjutdelning vid ankomsten till Medellín